.

Måste bara börja med: Hahahahaha!

Så, nu är jag klar. Roligaste saken hände, eller rolig och rolig, jag började fan nästan gråta. Jag satt på bussen från bagis till älvsjö och bussen ska komma till älvsjö precis när södertäljetåget åker från stationen. Men idag så kom tåget till stationen precis när jag gick av bussen och jag börjar löpa, och då menar jag LÖPA! Jag sprang och sprang samtidigt som jag försökte få upp mitt busskort ur påsen jag bar på. När jag hade sprungit förbi ungefär 10 personer så tittar jag i det röda fodralet och upptäcker att mitt busskort inte ligger där i. Mitt hjärta hoppar över ett slag och jag stannar upp, vänder mig om och har jättepanik. Jag visste att det låg där i innan när jag tog upp det så jag började rota i påsen men där fanns det inte så jag började att småspringa tillbaka förbi alla människor som jag hade sprungit förbi innan och alla glodde som om jag var dum i huvudet. Det första som slog mig var: hur fan ska jag komma till pablo, eller ens härifrån utan busskort och 0 kr på mobilen. Men efter några meter fick jag syn på någonting som låg på marken och det var mtt busskort, tror aldrig att jag har blivit så glad som då. Tråkigt nog fick jag vänta i 30 minuter på nästa pendel men vafan, jag hade ju med min tidningen "klick" så det funkade. Nu sitter jag här och ska hjälpa Pablo att packa, eftersom att vi åker på torsdag morgon!